Min historia
Det finns en del av mitt liv som jag valt att inte skriva om här i bloggen. Det är något jag inte skrivit om för att jag inte vill att folk ska se mig på ett annat sätt och jag vet att det hade kunnat påverka andra negativt om jag skrev om det, och jag vill inte att min blogg ska bli en sån blogg. Jag har inte ens berättat det för dom i min klass och alla nya fina fina människor jag lärt känna förrän nu senaste veckorna, för jag vet att man blir behandlad annorlunda när det kommer fram.
Sommaren 2007, mellan 7:an och 8:an, hände någonting. Jag började utveckla en sjukdom som man inte vet varför man får, den kan drabba vem som helst. En sjukdom som heter Anorexia. Jag har gått hos BUP, varit sjukskriven, bytt skola, varit inskriven på en ätstörningsklinik i två år, gått på dagvård, varit inlagd, gråtit och hyperventilerat av att ha en bit fiskpinne på min gaffel, jobbat mig igenom en lista med 70 förbjudna livsmedel jag aldrig trodde jag skulle våga äta igen, missat hela 9:an bortsett från att jag läste in grundämnena på våren, kommit in på naturlinjen på gymnasiet, klarat av natur, gått på regelbundna kontroller, utmanat mig själv - och vunnit.
Vet ni varför jag skriver om det här nu? För fredagen den 18:e juni blev jag testfriskskriven, klarade det och blir därmed efter två år i behandling friskskriven nu på fredag. Jag har fyllt i x antal papper och formulär och den 2:a juli kl 11 ska jag prata med behandlare, dietist och läkare så efter det kan jag verkligen med all rätt kalla mig själv frisk. Därför kan jag skriva om det nu, nu är jag frisk, jag vet hur man gör, jag vet hur man mår när man mår som sämst och hur man kan vända på det och jag vill bara skriva om allt bra man får ut av att våga, hur mycket bättre allt blir!
Jag vet att man kan känna att det är omöjligt, att man missat så mycket att det inte är någon idé. När jag gick ut 9:an sökte jag till gymnasiet med mina 65 poäng (betyg i matte, eng, sv och bild&form) och kom in på naturprogrammet tillsammans med ett gäng 300-poängare och det var inte bara jag själv som tvivlade på hur det skulle gå. Men jag har jobbat på och gick ut ettan med två G, ett VG och 5 MVG:n och med det vill jag bara visa att allt är möjligt!
Sommaren för 3 år sen började jag bli sjuk, sommaren för 2 år sen blev jag inskriven på en klinik, sommaren för 1 år sen började jag på allvar försöka bli frisk på riktigt och titta på mig idag, jag är frisk till hundra procent! Jag har aldrig mått såhär bra och tyckt om mig själv så mycket, jag ligger på normalvikt, har aldrig varit så tillfreds med hur jag ser ut som nu och jag äter vad jag vill när jag villl, det är ingenting konstigt alls med det, jag har klarat av att släppa kontrollen och vad jag än äter och hur mycket jag än äter så känns det helt naturligt. Jag går i skolan lika mycket som andra i min ålder, jag har släppt mina höga krav, jag umgås med kompisar på fritiden och är inte blyg och inåtvänd längre. Så det GÅR, allting är möjligt bara man vill!
Be convinced that to be happy means to be free and that to be free means to be brave ♥
riktigt starkt skrivet hörru, skrivet av en riktigt riktigt stark tjej! tkr det är grymt att du vågar skriva, och det är så sant så att man blir behandlad på ett annat sätt så fort folk vet om att man har en ätstörning. du är grym min vän!!! va stolt över dej själv :)
Det är starkt av dig att du vågar skriva om detta. Men vad jag har hört så kan man inte bli 100% frisk från anorexi?
Det är ju jätte bra att du går ut med det. Du kan ju hjälpa andra tjejer med deras problem nu när de vet om att du gått igenom samma sak :) Starkt av dig! :)
wow! bra gjort!
Tack snälla Linnea för att du delar med dig av din historia. Min bästa kompis lillasyster har haft anorexi i närmre två år nu och det känns skönt att veta att det finns de som tar sig ur det.
shit vilket inlägg. Att du vågade berätta om det är riktigt stort! Du är riktigt modig och jag är, trots att jag inte känner dig, riktigt glad för din skull.. <3 Detta inlägg kan nog ha inspierat många människor. You go girl!
Åh vad fint skrivet, du är verkligen en kämpe. Jag beundrar dej :)
visste jag inte:o har ändå läst din blogg i flera veckor nu. men detta visar bara att man kan klara vad som helst ju! :) som du skrev.
och påtal om betyg, så fick du bättre betyg än mig i nian haha, jag gick ut med 50 poäng, men dock var jag hemma pga andra orsaker men men.
Hej! Jag tycker det var modigt av dig att våga berätta detta för oss. Har hört många som har haft den sjukdommen och som fortfarande inte kan behärska den! Jag är i den åldern och har inga problem med hur jag ser ut men några i min klass säger hela tiden " å jag är så tjock". Varför kan man inte bara vara nöjd med sin kropp. Många kramar för det är du värd!
Jag är så glad att jag har lärt känna dig Linnea. För du är så fruktansvärt bra. Hoppas du vet om det.
Alice <3 Linnea
Riktigt starkt jobbat att du dels nu efter två år är frisk och att du kämpat dej igenom naturprogrammets första år men dom bra betygen:) Riktigt starkt jobbat av dej!! Du måste vara en stark tjej och jag ser upp till dig!! Kram
Vet hur det känns. Lider fortfarande av ÄS och jag är 25. Life sucks. Men är jätteglad för dig att du kämpar vidare.
Väldigt starkt av dig att skriva och berätta om det här. En kram från Haparanda!
Du är så otrooooligt stark som vågar berätta allt. Jag hade ingen aning om det! Jag är under behandling nu och går hos BUP varje eller varannan vecka och på rehab (inte för Anorexia dock) men hade aldrig vågat berätta allt på min blogg för jag hade varit rädd för vad alla andra skulle tycka. Du inspirerar till att man kan bli fri från sånthär med ditt inlägg. Grattis Linnea till att du blivit frisk nu! Du förtjänar verkligen att ha det bra, du är en jättefin tjej!
åh jag blir så glad av att läsa sånt här. det är så härligt att höra om människor som är så starka som du! det är starkt att du kom över sjukdomen, att du idag är frisk. och det är starkt att du skriver ut det i din blogg som ändå är relativt stor. jag antar att ett grattis är vad du förtjänar! Grattis fina Linnea till att du är frisk nu.
kramar!
Läser din blogg nästan varje dag och jag kan inte sluta inspireras. Du verkar vara en toppen tjej!!
Kramar
Har läst din blogg i ett halv år nu och tycker det är jätte starkt av dig och ett väldigt fint slut på historian om du förstår vad jag menar. Jag är inte sjuk men ligger och balanserar och det är så sjukt jobbigt att tänka på mat hela tiden vad det ocg det innehåller blABLA. Så jätte fint skrivet !
Stort Grattis och vad duktig du är! Har själv varit sjuk i Anorexia Nervosa i ca 12 år nu. Började när jag var 12 och är 24 nu (blir 25 i år), men jag kämpar på. Haft både bättre och sämre perioder under dessa år, men ligger på normalvikt nu och kan äta det mesta för det mesta!
Starkt jobbat tjejen, jag vet att du kämpat järnet för att komma dit du är idag, för det finns inga genvägar!
Stor Kram till Dej! <3
linnea du är så jävla grym. <3
är det sant att man verkligen kan se sig som smal sen, känna sig smal och må bra. det känns helt omöjligt nu.
Åh, Linnea! Som du vet så har jag läst din blogg i lite mer en ett halv år nu. Många bloggar kommer och går, men du består! De du skrev är nog en av de mest starka texter jag någonsin läst/hört i hela mitt liv. Jag tror många avundas dig ibland, du är så otroligt vacker (jag vet att jag har sagt det förut men du ÄR verkligen vacker), klär dig underbart och när man läser dina inlägg får man verkligen en positiv bild av dig! De du berättade bevisar att under de där fina och vackra så döljer sig alltid något, men framförallt att allt går att ta sig igenom, att det går att vinna! Åh Linnea, jag vill bara att du ska veta vilken förbild du är för mig! Både inom fotografi (í julas, kommer du ihåg när jag fick min system, haha?), inom mode såklart men framför allt bara som människa! Tack Linnea, tack för en underbar blogg och tack för dina otroligt fina och personliga inlägg. Jag är jätte glad för din skull, du är beviset på att världen kanske inte är så där hemskt ändå, du är beviset på att det går att vinna! KÄMPA VIDARE!
Ha en underbar sommar och hälsa din lillasyster Julia en massa kämpa på och lycka till med diabetesen! Lycka till till dig med, massor av kramar!
Vackra Linnea, har följt din blogg ett tag nu och har verkligen fått en bild av dig som en fantastisk och stark människa på många olika sätt. Bilden av dig förändras nu - du växer i mina ögon. Otroligt starkt av dig att berätta det här och jag önskar dig all lycka på alla plan i framtiden, med inställningen du har idag kommer du gå långt!!
och när man blickar bakåt, när man har fått distans, så ser man att det svåra var källan till en chans :)
Lycka till med allt!
så otroligt starkt av dig att berätta, och viktigt tror jag. du ska vara stolt över dig själv, det du har klarat av är något enormt. lycka till i framtiden :)
Du är så jävla bra. <3
Starkt jobbat tjejen! :)
Hej Linnea!
Jag blev väldigt rörd när jag läste din text och kunde relatera till några saker du skrev om.
Jag har inte haft Anorexia men jag har haft en depression sen jag var cirka 10 år. Ända sen dess har jag också gått hos BUP, gått till kuratorer, psykologer och läkare. Jag har också varit sjukskriven och varit hemma mycket från skolan. I 8:an och 9:an läste jag endast grundämnena och gick bara någon timma i skolan varje dag.
Jag vet precis hur jobbigt det kan vara när man mår så dåligt och jag tycker att det är så starkt av dig att skriva och berätta om allting!
Det är verkligen jätteroligt att höra att du är frisk nu, det låter som att du verkligen har kämpat!
Jag hoppas att jag också blir frisk någon dag.
En stor kram
Jennifer
jag känner igen mig i vartenda ord, bara viljan att bli frisk finns där så klarar man det.
tack för en jättebra blogg!
Du är grym! Det är så jäkla starkt och stort av dig att inte bara genomföra denna resa utan dessutom berätta om den. Det behövs för de människor som fortfarande är mitt uppe i sin resa. Jag tycker att du är fantastiskt fin och inspirerande!
grattis!!!
vad roligt att du blivit friskskriven och vad roligt att höra att du mår så bra. hoppas det håller i sig, gör allt för att hålla kvar i de fina tankarna du har nu :)
Du är helt supergrym min fina vän. (L)(L)
Bra jobbat!!
Starkt av dig att berätta det här, lycka till i framtiden!
Vilket bra inlägg! Det är många tjejer som säkert kämpar med samma sak just nu, och som du påverkar. Du fixade det, besegrade sjukdomen och ska vara stolt. Grattis.
Jag tycker att det är så himla fint att du vågar berätta det här, för jag tror att du hjälper så himla många som är i den situationen. Jag har också haft anorexi, dock fick jag aldrig någon bra behandling utan fick bara prata med en psykolog. Även om jag var på väg att bli frisk så trodde jag aldrig någonsin att jag skulle kunna bli helt frisk, och jag tror att det är så många känner. Det är STARKT av dig att skriva det här, för jag vet hur jobbigt det är att berätta för folk, men genom att göra det så tror och hoppas jag att du kan tända en gnutta hopp i dom som är sjuka.
Och förresten. Grattis! ♥
Har läst din blogg väldigt länge nu men aldrig anat något sånt här, men gud vad starkt av dig! :)
herregud vad starkt av dig att gå ut med detta i bloggen, jag har vänner som har drabbats av mer eller mindre ätstörningar och det känns så kul att höra att man faktiskt kan bli frisk :) skit i alla som undrar om man verkligen någon gång blir heeelt frisk...
så bra skrivet! jag har varit med om något liknande och håller till 100% med om allt du skriver!
du är bäst älskling! sjukt stark du är att du vågar blogga om dethär. det är absolut ingenting som är negativt med att skriva sanningen!! <3
sis' <3
min syster 22 syster har/hade anorexi. hoppade av 8an och nu är hon frisk, nästan hundra.
hon är en decimeter längre och väger tio kilo mer. vet inte om de räknas som normalvikt?
jag kan inte säga att jag vet vad du gått igenom, men jag kan säga att jag vet vad din familj gått igenom.
min syster 22 syster har/hade anorexi. hoppade av 8an och nu är hon frisk, nästan hundra.
hon är en decimeter längre och väger tio kilo mer. vet inte om de räknas som normalvikt?
jag kan inte säga att jag vet vad du gått igenom, men jag kan säga att jag vet vad din familj gått igenom.
tycker det är starkt gjort att gå igenom det och bli helt frisk på så kort tid! det är verkligen en hemsk sjukdom som påverkar alla runt om.
keep it up. :}
åh..dethär skulle min underbara syster sett..
Friden liljor tjejen. Det är strongt.
Redan när jag läste inledningen på inlägget anade jag vart det bar vägen. Jag har också funderat över ett sådant inlägg på min blogg. Men inte än. Själv har jag Bulimi, numera utan symptom, men det kommer och går. Jag känner med dig.
Du är såååå vacker!
galet bra inlägg! starkt jobbat!!
kram!
grattis till dig tjejen för att du tog dig ur det svåra och kom tillbaka till livet igen!!!
Åh gud jag kommer precis ihåg hur jag satt i Dubai och vilken dag det var när jag läste det här, toppen inlägg och är så glad att du mår så bra och stålar glädje och friskhet! Du är super fin hur du än är :) Kram bästa du
Min bästa kompis visade mig din blogg häromveckan, vi är lite besatta av London och stalkar varenda blogg som möjligen kan visa en Londonbild då och då, haha! Hursomhelst så läste jag den och tänkte att ditt liv verkar vara så himla perfekt. Såg sidospalten med länkarna till populära inlägg och tänkte att de där "vikten av lycka", "min historia" och "om självkänsla" säkert bara var några fåniga inlägg skrivna av någon perfekt person utan några direkta erfarenheter förutom en massa Londonresor, kläder och andra ytliga grejer, och som inte visste ett dugg om lycka eller självkänsla eller något sånt. Så jag läste inte dem, för jag tänkte att jag bara skulle bli arg eller irriterad eller kanske bara sitta här och skratta för mig själv åt den där otrooooligt jobbiga historian som berättade om hur du typ förlorade din kanin när du var tre år gammal. Haha, nä men du fattar! Hursomhelst tänkte jag att jag kunde ge det en chans ändå, igår tror jag det var. Och så när jag läst det kände jag mig så otroligt dum som trott något så dumt (även om det är lätt att tro det i dagens samhälle...) när det handlade om precis samma sak som jag går igenom nu.
Så, jag vill bara tacka dig för att du skriver din blogg, för att du blev frisk och för att du skrev det här inlägget. Bloggar som din inspirerar mig otroligt mycket, till att tänka att det finns ett liv bortom allt det här och att man inte behöver vara underviktig resten av livet för att uppleva någon gnutta av falsk lycka. Så tack tack tack, och förlåt om jag fick dig att framstå som världens ytligaste, men det är lätt hänt när man som jag bara läser en massa Londoninlägg, haha :D
Hej Linnea! Jag fann din blogg av en slump precis åså läste jag det här! Jag har anorexi och har haft det i snart 3 år, i augusti blev jag inlagd för andra gången och nu har jag bestämt mig för att bli frisk. Jag blir jättepeppad av din blogg och vill också må sådär en dag! Vill bara att du ska veta att jag tycker du är grym, för jag vet ju vilket helvete det är. Kram!
Www.elinsvenneke.blogg.se (amorexiblogg)
Www.elinsv. blogg.se (bara vanlig) :)
Hej Linnea!
Jag undrar vad modellen på den jättefina Odd Molly tröjan du har på dig, heter?
