Det blir inte alltid som man tänkt sig, men nu har jag gjort allt jag kunnat för att lösa det tillsvidare. En ny film, nya foton, trettiofem tagna under fyrtiofem minuter. Det kändes nästan som att fota digitalt, man låter kameran gå varm och någon timme senare kan man titta på färdiga foton. 

Såklart är det bäst att lägga ner mycket tid på foton för bästa resultat, men speglar man resultatet mot tiden kanske man får godkänt iallafall.

Precis som i mitt förra projekt, då jag också fotade analogt, la jag upp en liten teaser på vad som komma skall. Bilderna ovan knäppte jag i onsdags, egentligen var det mest för att ta slut på rullen så jag kunde byta till nästa, men det kändes bra att få bli lite bekväm med den analoga igen. Helheten är betydligt bättre på den här omgången foton jämfört med förra (dom bilderna finns ej här) och då tänker jag rent tekniskt. 

Det känns bra inför projektet och på söndag ska jag lämna in senaste rullen på express-framkallning vilket tar en timme. Nu har jag blivit påmind om varför jag älskar att fota analogt, väntan på att få se det färdiga resultatet och känslan när man står med paketet med 36 foton i sin hand och drar fram arket med tumnaglarna - verkligen en helt annan sak jämfört med att se sina foton på en display och sen trycka in minneskortet i datorn. 

Mitt mål är att ha utvecklats sen mitt förra projekt, London-projektet, som också var analogt. Om mitt stora slutprojekt kommer bli analogt är jag inte helt säker på, men det är absolut något som jag vill fortsätta med och bli bättre på!