Jag vet inte hur många filmrullar jag fotat upp dom senaste veckorna, jag vet bara att min väska varit ett ständigt kaos av filmkartonger och foton. Men så plötsligt är det bara klart, 16 foton som ska monteras i 16 ramar imorgon och sättas upp på en vit vägg. Det är först nu som jag samlat ihop alla mina foton, lagt dom bredvid varandra och tittat på dom tillsammans och det känns riktigt bra. Bättre än jag hoppats på. 

Spot Healing Brush, Clone Stamp och lite tålamod räddar ens foton när man får hem en film med delvis repade bilder.

När man jobbar analogt är det ganska svårt att jobba efter en deadline eftersom det ofta blir strul, filmrullar som lossnar, fastnar eller butiker som tappar bort ens framkallade foton. Jag kör dessutom på äkta svartvit film och inte färg som framkallas i svartvitt eftersom jag tycker det blir så himla mycket finare kontraster i äkta (jämförelse, äkta vs. "vanlig" (klickbara länkar)). Haken är att det tar 7-10 dagar att framkalla istället för en timme, det är därför det gäller att vara ute i god tid. Nu har jag iallafall fått tillbaka en rulle, på måndag får jag två till och nästa måndag en fjärde (räknar dock med att ha valt ut foton innan dess, men det är en nödfilm). 36 gånger fyra foton, varpå jag ska välja ut 14 stycken bra.

Jag måste även kombinera analogt med modern teknik då dom sista sju bilderna på senaste rullen blev ljusskadade. Så jag tänkte försöka rädda dom i Photoshop med hjälp av olika tekniker och fylla ut dom vita fläckarna och även skärpa upp några foton.  

Jag är lite stressad men jag tror att det kan bli bra det här.